Förbjud jakt med drivande hund?
Bör jakt med drivande hund förbjudas? Är det försvarligt att vilda djur skall stressas
av gläfsande hundar i flera timmar, ibland upp till 5 timmar i sträck.
En skällande drivande hund kan under vissa väderförhållanden höras på 5
kilometers avstånd av oss människor och de flesta djur hör bättre än oss. Detta
innebär att alla djur inom ett mycket stort område kommer att potentiellt störas av det
oväsen hunden avger.
En snabb hund springer nästan lika snabbt som de djur den jagar, och får i
motsättning till de vilda djuren energirikt foder för att vara i toppform under hela
jaktsäsongen. De vilda djuren behöver ett tjockt fettlager för att överleva vintern och
att jagas i flera timmar tar naturligtvis hårt på djurens lagrade energi.
Under jakten så förlorar de även den vila eller det födointag de skulle haft under
motsvarande tid. Av idrottsmän vet vi dessutom att det tar flera dagar att återhämta
sig efter en hård tävling och detta bör till stor del även gälla djur i skogen. Djuren
riskerar samtidigt att drivas bort från av dem favoriserade ställen för vila och
födointag etc.
Allt detta gäller till stor del för alla djur som råkar befinna sig i de marker som
hundjakten bedrivs. Ett annat stort problem med hundjakt är att den kan bedrivas på
marker som egentligen är för små för jaktbara viltstammar.
Hundar förstår inte var gränser går utan kan jaga fram vilt som befinner sig flera
kilometer in på angränsande marker, där jägaren inte har jakträtt. Jägare som
bedriver ansvarsfull jaktvård och exempelvis inte skjuter hondjur av rådjur, kan på
detta sätt få jaktvården spolierad av skjutkåta jägare i närliggande områden.
Ett annat stort problem är att rågetter med kid ofta väntar in hunden så att hunden
börjar jaga henne i ett försök att leda bort hunden från ungarna. Passkyttarna
riskerar därmed att skjuta geten i tron att det är ett ensamt smaldjur och ungarna går
en nästan säker svältdöd till mötes.
Bör jakt med drivande hund förbjudas? Är det försvarligt att vilda djur skall stressas
av gläfsande hundar i flera timmar, ibland upp till 5 timmar i sträck.
En skällande drivande hund kan under vissa väderförhållanden höras på 5
kilometers avstånd av oss människor och de flesta djur hör bättre än oss. Detta
innebär att alla djur inom ett mycket stort område kommer att potentiellt störas av det
oväsen hunden avger.
En snabb hund springer nästan lika snabbt som de djur den jagar, och får i
motsättning till de vilda djuren energirikt foder för att vara i toppform under hela
jaktsäsongen. De vilda djuren behöver ett tjockt fettlager för att överleva vintern och
att jagas i flera timmar tar naturligtvis hårt på djurens lagrade energi.
Under jakten så förlorar de även den vila eller det födointag de skulle haft under
motsvarande tid. Av idrottsmän vet vi dessutom att det tar flera dagar att återhämta
sig efter en hård tävling och detta bör till stor del även gälla djur i skogen. Djuren
riskerar samtidigt att drivas bort från av dem favoriserade ställen för vila och
födointag etc.
Allt detta gäller till stor del för alla djur som råkar befinna sig i de marker som
hundjakten bedrivs. Ett annat stort problem med hundjakt är att den kan bedrivas på
marker som egentligen är för små för jaktbara viltstammar.
Hundar förstår inte var gränser går utan kan jaga fram vilt som befinner sig flera
kilometer in på angränsande marker, där jägaren inte har jakträtt. Jägare som
bedriver ansvarsfull jaktvård och exempelvis inte skjuter hondjur av rådjur, kan på
detta sätt få jaktvården spolierad av skjutkåta jägare i närliggande områden.
Ett annat stort problem är att rågetter med kid ofta väntar in hunden så att hunden
börjar jaga henne i ett försök att leda bort hunden från ungarna. Passkyttarna
riskerar därmed att skjuta geten i tron att det är ett ensamt smaldjur och ungarna går
en nästan säker svältdöd till mötes.
Jakt med drivande hund
 | |  | |  | |  | |  | |  |
Innovationspartiet