Rovdjur hindrar olyckor och räddar liv!
Förälder som klagar på att dom inte törs släppa ut barnen i skogen på grund av rovdjur bör
fråntas vårdnad om barn. Anledningen är att vårdnadshavare måste ha tillräckligt förstånd och
vara tillräckligt förutseende för att inte utsätta ett litet barn för den fara en skog utgör, oavsett
om det finns stora rovdjur i skogen.
Alla leksaker måste vara barnsäkra för att få säljas, vilket naturligtvis är bra. Men
samtidigt anser tydligen några att skogsmark är helt ofarlig – om det inte vore för rovdjuren...
Hyckleri anser innovationspartiet. En lös smådel eller en vass pryl på en leksak anses livsfarlig
men naturen är full av betydligt farligare saker.
Föräldrar måste ta sitt ansvar, och om rädslan för rovdjur får förälder att skydda
barnet från farligare saker i skogen så kommer många tragiska olyckor att förhindras!
Att vistats i skogen är en fin och lärorik upplevelse för alla barn om det sker i en förståndig
vuxen persons närvaro, men är direkt livsfarligt för ett litet ensamt barn. Det är även helt
oansvarigt att släppa ut ett litet barn på en gårdsplan utan tillsyn, för vem vet vart barnet drar i
väg om de plötsligt får syn på en harunge eller fjäril etc.
Det är dessutom mycket lätt att gå vilse i skogsterräng och det är inte ovanligt att bärplockare
inte kan säga vilket håll de kom ifrån efter endast ett hundratal meter in i skogen.
Det verkar som en del av befolkningen är helt ovetande om de faror som kan finnas i naturen,
varför vi valt att räkna upp några av dem, men det finns många, många fler.
Några exempel:
Kring de flesta åkrar och i alla skogar finns det diken, hålor och även bäckar som kan vara
fyllda med vatten där ett barn lätt kan ramla i och drunkna.
I all skogsterräng finns mängder av sylvassa pinnar som sticker ut från träd och buskar eller
ligger på marken, vilket lätt kan skada barnets ögon eller i värsta fall spetsa barnet.
Stora tunga vassa grenar faller från träden och som bekant faller även hela träd. I många
marker finns även rotvältor som riskerar att falla och kan krossa ett lekande barn.
Mossbelagda stenar och hällar är ofta ”såphala” och en ovan vandrare kan lätt slå sig
fördärvad. Naturligtvis så är risken extra stor i kuperad terräng där barnet kan ramla ut från
höga stup.
Det finns många bär och svampar som är dödliga. Flera ser dessutom ut att vara mycket goda,
varför ett barn lätt kan stoppa dem i munnen.
Det finns växter vars saft ger mycket svåra skador på skinn och även ögon.
Några arter av ugglor går ofta till anfall om någon kommer för nära bo eller ungar och kan lätt
sticka ut ett öga med klo eller näbb då de företrädesvis angriper huvudet. Även trastar, måsar,
tärnor och skator angriper ofta den som kommer nära bo eller ungar.
Älgkor med kalv går inte så sällan till attack om någon kommer mellan kon och små kalvar.
Barn plockar ofta smultron och hallon och där dessa bär växer finns det ofta både huggormar
och jordgetingar. Både huggorm och jordgeting är vanliga i nästan all terräng men är mycket
svåra att se för den ovana. Vanliga getingar har blivit mycket vanliga, vilket många jägare som
jagar från jakttorn smärtfyllt fått erfara, då getingar gärna bygger sina bon under bräder och
liknande.
Det händer även att råbockar drabbas av det som brukar kallas ”hormonfel” och blir folkilskna
och en ilsken råbock anses livsfarlig på grund av sin snabbhet och sylvassa horn. (Det är
vanligt att tama råbockar i hägn blir folkilskna).
Fästingar kan var bärare av borelia-viruset som kan orsaka dödlig hjärnhinneinflammation. I
hela södra och mellersta Sverige så ”kryllar” det av fästingar som trivs i högt gräs, buskar och
även på grenar i skogsmark där de väntar på att lämplig ”blodgivare” skall passera.
Barn riskerar även att bli illa bitna av mygg, knott, broms, hjortflugor med flera.
Brännässlor kan ge barnet svåra smärtor och panik.
Åska eller kraftigt regn eller hagel kan skrämma ett litet barn till att söka skydd på farlig plats,
samtidigt som de kan drabbas av panik och gå vilse eller inte våga lämna ”gömstället” innan
det blivit mörkt.
Nästan i alla gräsmattor finns dessutom stora mängder av rödmyror och tvestjärtar samt även
bin, humlor och getingar vilka kan bita barnet, och ett vanligt staket hindrar inte en huggorm
från att krypa in varför barn inte skall lämnas obevakade ens om gräsmattan är inhägnad.
Det finns ingen ”säker plats” mot våldtäktsmän, som kan finnas i din omedelbara närhet, så
även ur denna synpunkt så är det oförsvarligt att lämna ett barn utan tillsyn.
Det är inte ovanligt med lösa hundar i skogsmark, oavsett årstid, och en ilsken hund kan
skrämma eller i värsta fall bita barnet. Det är mycket vanligt att ”ofarliga” familjehundar dödar
exempelvis får och små älgkalvar.
Det förekommer även att barn måste gå långa sträckor efter vägar med här kända faror.
Rädsla för rovdjur är oftast mycket ologiskt. Det är exempelvis underligt att många är rädda för
järven, men inte för dess nära släkting grävlingen som bara väger några få kilo mindre och är
ett mycket vanligt nattaktivt mårddjur. Förmodligen beror det på att järven räknas som en av
de "fyra stora" rovdjuren. Självklart så krävs respekt för björnen och barnen bör lära sig att
"föra väsen" för att inte överraska hona med unge.
Många av de som klagar över rädsla för rovdjur lider egentligen av fobi, och bör söka
professionell läkarvård, precis som dem som lider av allvarlig fobi för hissar, duvor, spindlar
eller har flygskräck. Fobi är inget att skämmas för, men det är oacceptabelt att en djurart skall
utrotas på grund av psykisk ohälsa hos delar av befolkningen.
Att sedan jägare klagar på att rovdjuren konkurrerar om samma ”bytesdjur” är en helt annan
sak. Det är naturligtvis även förståeligt att jägare blir upprörda när hund blir dödad av rovdjur,
vildsvin och älgar. Älgen är den vilda djurart som dödar flest hundar, där hunden sparkas ihjäl
under hundens attack på älgen, men hur ofta hör man hundägare vilja utrota älgen? (De flesta
hundar dödas vid trafikolyckor och även vådaskott dödar fler jakthundar än rovdjuren).
En positiv effekt av ett något ökande antal rovdjur i södra och mellersta Sverige har varit att
attacker av hund på andra hundar i skogsmark nästan helt har upphört. Detta har tidigare varit
ett mycket stort problem lokalt, men nu är ALLA skador som hittas på hund orsakat av vilda
rovdjur...
Skogsmark är ingen lämplig ”tummelplats” för små barn, varför förälder som väljer att bosätta
sig nära skogar måste ta sitt ansvar och inte låta små barn vistas utomhus utan uppsikt.
Det är många som flyttar ut på landet utan att vara medvetna om naturens spelregler. Många
köper hus på landet nära skog och myr eller insjöar och tror att de skall kunna vistas utomhus
i shorts och bikini, med endast solkräm. När verkligheten är att ”norrlandsfracken” mest är ett
skydd mot miljoner av mygg och andra stickande flygfän. Den som vill undvika mygg bör hålla
sig till slätter eller kuster med saltvatten där myggen verkar ha det lite tuffare.
Vi kan således slå fast att möjligheten till att ett "rovdjur" kan finnas i trakten kan få "olämpliga"
föräldrar att sköta om sina barn bättre än vad de skulle gjort utan närvaro av dessa "rovdjur".
Vi bör därför vara tacksamma mot rovdjuren för att så många barn slipper lidande och skador
samt förmodligen även hindrar några dödsfall.
Rovdjurens verkliga hot mot barnen är närmast obefintlig. Rovdjurspolitiken måste baseras på
fakta och inte fördomar och sagor.
Förälder som klagar på att dom inte törs släppa ut barnen i skogen på grund av rovdjur bör
fråntas vårdnad om barn. Anledningen är att vårdnadshavare måste ha tillräckligt förstånd och
vara tillräckligt förutseende för att inte utsätta ett litet barn för den fara en skog utgör, oavsett
om det finns stora rovdjur i skogen.
Alla leksaker måste vara barnsäkra för att få säljas, vilket naturligtvis är bra. Men
samtidigt anser tydligen några att skogsmark är helt ofarlig – om det inte vore för rovdjuren...
Hyckleri anser innovationspartiet. En lös smådel eller en vass pryl på en leksak anses livsfarlig
men naturen är full av betydligt farligare saker.
Föräldrar måste ta sitt ansvar, och om rädslan för rovdjur får förälder att skydda
barnet från farligare saker i skogen så kommer många tragiska olyckor att förhindras!
Att vistats i skogen är en fin och lärorik upplevelse för alla barn om det sker i en förståndig
vuxen persons närvaro, men är direkt livsfarligt för ett litet ensamt barn. Det är även helt
oansvarigt att släppa ut ett litet barn på en gårdsplan utan tillsyn, för vem vet vart barnet drar i
väg om de plötsligt får syn på en harunge eller fjäril etc.
Det är dessutom mycket lätt att gå vilse i skogsterräng och det är inte ovanligt att bärplockare
inte kan säga vilket håll de kom ifrån efter endast ett hundratal meter in i skogen.
Det verkar som en del av befolkningen är helt ovetande om de faror som kan finnas i naturen,
varför vi valt att räkna upp några av dem, men det finns många, många fler.
Några exempel:
Kring de flesta åkrar och i alla skogar finns det diken, hålor och även bäckar som kan vara
fyllda med vatten där ett barn lätt kan ramla i och drunkna.
I all skogsterräng finns mängder av sylvassa pinnar som sticker ut från träd och buskar eller
ligger på marken, vilket lätt kan skada barnets ögon eller i värsta fall spetsa barnet.
Stora tunga vassa grenar faller från träden och som bekant faller även hela träd. I många
marker finns även rotvältor som riskerar att falla och kan krossa ett lekande barn.
Mossbelagda stenar och hällar är ofta ”såphala” och en ovan vandrare kan lätt slå sig
fördärvad. Naturligtvis så är risken extra stor i kuperad terräng där barnet kan ramla ut från
höga stup.
Det finns många bär och svampar som är dödliga. Flera ser dessutom ut att vara mycket goda,
varför ett barn lätt kan stoppa dem i munnen.
Det finns växter vars saft ger mycket svåra skador på skinn och även ögon.
Några arter av ugglor går ofta till anfall om någon kommer för nära bo eller ungar och kan lätt
sticka ut ett öga med klo eller näbb då de företrädesvis angriper huvudet. Även trastar, måsar,
tärnor och skator angriper ofta den som kommer nära bo eller ungar.
Älgkor med kalv går inte så sällan till attack om någon kommer mellan kon och små kalvar.
Barn plockar ofta smultron och hallon och där dessa bär växer finns det ofta både huggormar
och jordgetingar. Både huggorm och jordgeting är vanliga i nästan all terräng men är mycket
svåra att se för den ovana. Vanliga getingar har blivit mycket vanliga, vilket många jägare som
jagar från jakttorn smärtfyllt fått erfara, då getingar gärna bygger sina bon under bräder och
liknande.
Det händer även att råbockar drabbas av det som brukar kallas ”hormonfel” och blir folkilskna
och en ilsken råbock anses livsfarlig på grund av sin snabbhet och sylvassa horn. (Det är
vanligt att tama råbockar i hägn blir folkilskna).
Fästingar kan var bärare av borelia-viruset som kan orsaka dödlig hjärnhinneinflammation. I
hela södra och mellersta Sverige så ”kryllar” det av fästingar som trivs i högt gräs, buskar och
även på grenar i skogsmark där de väntar på att lämplig ”blodgivare” skall passera.
Barn riskerar även att bli illa bitna av mygg, knott, broms, hjortflugor med flera.
Brännässlor kan ge barnet svåra smärtor och panik.
Åska eller kraftigt regn eller hagel kan skrämma ett litet barn till att söka skydd på farlig plats,
samtidigt som de kan drabbas av panik och gå vilse eller inte våga lämna ”gömstället” innan
det blivit mörkt.
Nästan i alla gräsmattor finns dessutom stora mängder av rödmyror och tvestjärtar samt även
bin, humlor och getingar vilka kan bita barnet, och ett vanligt staket hindrar inte en huggorm
från att krypa in varför barn inte skall lämnas obevakade ens om gräsmattan är inhägnad.
Det finns ingen ”säker plats” mot våldtäktsmän, som kan finnas i din omedelbara närhet, så
även ur denna synpunkt så är det oförsvarligt att lämna ett barn utan tillsyn.
Det är inte ovanligt med lösa hundar i skogsmark, oavsett årstid, och en ilsken hund kan
skrämma eller i värsta fall bita barnet. Det är mycket vanligt att ”ofarliga” familjehundar dödar
exempelvis får och små älgkalvar.
Det förekommer även att barn måste gå långa sträckor efter vägar med här kända faror.
Rädsla för rovdjur är oftast mycket ologiskt. Det är exempelvis underligt att många är rädda för
järven, men inte för dess nära släkting grävlingen som bara väger några få kilo mindre och är
ett mycket vanligt nattaktivt mårddjur. Förmodligen beror det på att järven räknas som en av
de "fyra stora" rovdjuren. Självklart så krävs respekt för björnen och barnen bör lära sig att
"föra väsen" för att inte överraska hona med unge.
Många av de som klagar över rädsla för rovdjur lider egentligen av fobi, och bör söka
professionell läkarvård, precis som dem som lider av allvarlig fobi för hissar, duvor, spindlar
eller har flygskräck. Fobi är inget att skämmas för, men det är oacceptabelt att en djurart skall
utrotas på grund av psykisk ohälsa hos delar av befolkningen.
Att sedan jägare klagar på att rovdjuren konkurrerar om samma ”bytesdjur” är en helt annan
sak. Det är naturligtvis även förståeligt att jägare blir upprörda när hund blir dödad av rovdjur,
vildsvin och älgar. Älgen är den vilda djurart som dödar flest hundar, där hunden sparkas ihjäl
under hundens attack på älgen, men hur ofta hör man hundägare vilja utrota älgen? (De flesta
hundar dödas vid trafikolyckor och även vådaskott dödar fler jakthundar än rovdjuren).
En positiv effekt av ett något ökande antal rovdjur i södra och mellersta Sverige har varit att
attacker av hund på andra hundar i skogsmark nästan helt har upphört. Detta har tidigare varit
ett mycket stort problem lokalt, men nu är ALLA skador som hittas på hund orsakat av vilda
rovdjur...
Skogsmark är ingen lämplig ”tummelplats” för små barn, varför förälder som väljer att bosätta
sig nära skogar måste ta sitt ansvar och inte låta små barn vistas utomhus utan uppsikt.
Det är många som flyttar ut på landet utan att vara medvetna om naturens spelregler. Många
köper hus på landet nära skog och myr eller insjöar och tror att de skall kunna vistas utomhus
i shorts och bikini, med endast solkräm. När verkligheten är att ”norrlandsfracken” mest är ett
skydd mot miljoner av mygg och andra stickande flygfän. Den som vill undvika mygg bör hålla
sig till slätter eller kuster med saltvatten där myggen verkar ha det lite tuffare.
Vi kan således slå fast att möjligheten till att ett "rovdjur" kan finnas i trakten kan få "olämpliga"
föräldrar att sköta om sina barn bättre än vad de skulle gjort utan närvaro av dessa "rovdjur".
Vi bör därför vara tacksamma mot rovdjuren för att så många barn slipper lidande och skador
samt förmodligen även hindrar några dödsfall.
Rovdjurens verkliga hot mot barnen är närmast obefintlig. Rovdjurspolitiken måste baseras på
fakta och inte fördomar och sagor.
Rovdjur räddar liv
 | |  | |  | |  | |  | |  |
Innovationspartiet